Jag har valt att skriva om en lite större nyhet och en lite mer lokal sådan, just för att fundera lite över hur inriktningen på tidningarna och rapporteringarna påverkas av dess önskade läsare.
Whitney Houstons död
Sedan den 11:e så har det varit mycket rapporteringar kring Whitney Houstons död och kommande begravning. Det är särskilt intressant i och med att hon beskrivs som en "storstjärna" samtidigt som hon inte varit en särskilt produktiv sådan, och de senaste tio åren har mediarapporterna handlat mer om drogmissbruk och viktspekulationer än hennes egentliga karriär. 2010 hade hon en internationell turné för första gången på väldigt många år och den rapporterades ganska vagt i och med att den floppade rejält. I stället koncentrerade man sig på de bakomliggande orsakerna, eller eventuella sådana, i form av rent och skärt "skvaller" kring missbruk och personliga relationer.
I och med att Whitney Houston inte haft någon riktigt stor "hit" sedan första delen av 80-talet och inte har varit särskilt produktiv egentligen (sex album och fyra filmer på 17 år) så känns det ju också som om den här nyheten bekräftar det alla redan vet; att en artist är värd mer död än levande. I vissa sådana fall, där kändisar blivit mer kända som döda, så har det ju haft med att göra att de gått bort tragiskt i blomman av sin karriär, medan i Whitney Houstons fall så var det snarare efter att karriären stagnerat och falnat. Därmed kommer hennes död inte att göra henne odödlig på samma sätt som exempelvis James Dean eller Kurt Cobain, utan efter begravningen kommer det med all trolighet att blåsa förbi och bara läggas till historien.
Jag funderar även på om det har med en viss snöbollseffekt att göra. Om en tidning blåser upp en nyhet så hakar andra på och intresset från publiken ökar i och med storleken på mediaövervakningen av händelsen.
Enligt Björn Hägers bok Reporter och de sju faktorer han anser viktigast vid nyhetsvärdering och som han kallar VINKELN (Vikt, icke-normalt, närhet, konflikt, elitpersoner, lättbegripligt, nytt) så uppfyller ovanstående i alla fall elitperson, nytt och kanske även icke-normalt i och med att Whitney Houston inte dog av hög ålder utan annan orsak. Lättbegripligt är det absolut och en viss närhet känner vi ju av någon anledning med våra kändisar, kanske för att vi fått ta del av deras privatliv såväl som karriär genom media under de år de synts i rampljuset. Vikten däremot kan man väl diskutera, men när det finns ett intresse så måste det väl också finnas en vikt.
Hundvalpar dumpades i soporna
Det handlar om att sju hundvalpar hade dumpats i en container i Färjestaden och hittades av en tjej som körde dem till djursjukhuset. Först trodde jag att det här endast skulle vara en lokal nyhet som man kunde läsa om i Östran och Barometern, men efter lite undersökningar så såg jag att det faktiskt nämnt över hela landet, från SvD till DN till Norrbottenskuriren. Det är intressant i och med att det egentligen inte är någon stor eller livsomvälvande sak som skett. Det är ingen nyhet att djur far illa och inte heller är det något som påverkar människor rent krasst i hela Sverige. De som bor i närheten är givetvis intresserade av vad som händer i deras närområde, plus att de faktiskt kan hjälpa till att påverka om sådana här saker händer. De kan exempelvis anmäla sig som intresserade överlåtningsfamiljer till hundarna eller skänka en slant till lokala djurhem för att känna sig delaktiga i en förbättring av sin närmiljö.
Själva värdet i den här nyheten torde med andra ord ligga i något helt annat, det faktum att djur är något som påverkar människor. Djur och barn ligger ofta människor varmt om hjärtat och därmed blir ju djurbarn som blivit illa behandlade och som nu får ett bättre liv till något som det känns trevligt att både skriva och läsa om. Det ger lite hopp om världen mitt i en sörja av andra, mindre trevliga nyheter.
Enligt VINKELN-principen så uppfyller ovanstående närhet, lättbegripligt och nytt i och med att det är något som hänt i Sverige, det har hänt nyligen och det är en lättbegriplig nyhet. Man vill säkert också tro att det är icke-normalt, även om grymhet mot djur rapporteras ofta och därmed egentligen är ganska normalt, tyvärr.
Whitney Houstons död
Sedan den 11:e så har det varit mycket rapporteringar kring Whitney Houstons död och kommande begravning. Det är särskilt intressant i och med att hon beskrivs som en "storstjärna" samtidigt som hon inte varit en särskilt produktiv sådan, och de senaste tio åren har mediarapporterna handlat mer om drogmissbruk och viktspekulationer än hennes egentliga karriär. 2010 hade hon en internationell turné för första gången på väldigt många år och den rapporterades ganska vagt i och med att den floppade rejält. I stället koncentrerade man sig på de bakomliggande orsakerna, eller eventuella sådana, i form av rent och skärt "skvaller" kring missbruk och personliga relationer.
I och med att Whitney Houston inte haft någon riktigt stor "hit" sedan första delen av 80-talet och inte har varit särskilt produktiv egentligen (sex album och fyra filmer på 17 år) så känns det ju också som om den här nyheten bekräftar det alla redan vet; att en artist är värd mer död än levande. I vissa sådana fall, där kändisar blivit mer kända som döda, så har det ju haft med att göra att de gått bort tragiskt i blomman av sin karriär, medan i Whitney Houstons fall så var det snarare efter att karriären stagnerat och falnat. Därmed kommer hennes död inte att göra henne odödlig på samma sätt som exempelvis James Dean eller Kurt Cobain, utan efter begravningen kommer det med all trolighet att blåsa förbi och bara läggas till historien.
Jag funderar även på om det har med en viss snöbollseffekt att göra. Om en tidning blåser upp en nyhet så hakar andra på och intresset från publiken ökar i och med storleken på mediaövervakningen av händelsen.
Enligt Björn Hägers bok Reporter och de sju faktorer han anser viktigast vid nyhetsvärdering och som han kallar VINKELN (Vikt, icke-normalt, närhet, konflikt, elitpersoner, lättbegripligt, nytt) så uppfyller ovanstående i alla fall elitperson, nytt och kanske även icke-normalt i och med att Whitney Houston inte dog av hög ålder utan annan orsak. Lättbegripligt är det absolut och en viss närhet känner vi ju av någon anledning med våra kändisar, kanske för att vi fått ta del av deras privatliv såväl som karriär genom media under de år de synts i rampljuset. Vikten däremot kan man väl diskutera, men när det finns ett intresse så måste det väl också finnas en vikt.
Hundvalpar dumpades i soporna
Det handlar om att sju hundvalpar hade dumpats i en container i Färjestaden och hittades av en tjej som körde dem till djursjukhuset. Först trodde jag att det här endast skulle vara en lokal nyhet som man kunde läsa om i Östran och Barometern, men efter lite undersökningar så såg jag att det faktiskt nämnt över hela landet, från SvD till DN till Norrbottenskuriren. Det är intressant i och med att det egentligen inte är någon stor eller livsomvälvande sak som skett. Det är ingen nyhet att djur far illa och inte heller är det något som påverkar människor rent krasst i hela Sverige. De som bor i närheten är givetvis intresserade av vad som händer i deras närområde, plus att de faktiskt kan hjälpa till att påverka om sådana här saker händer. De kan exempelvis anmäla sig som intresserade överlåtningsfamiljer till hundarna eller skänka en slant till lokala djurhem för att känna sig delaktiga i en förbättring av sin närmiljö.
Själva värdet i den här nyheten torde med andra ord ligga i något helt annat, det faktum att djur är något som påverkar människor. Djur och barn ligger ofta människor varmt om hjärtat och därmed blir ju djurbarn som blivit illa behandlade och som nu får ett bättre liv till något som det känns trevligt att både skriva och läsa om. Det ger lite hopp om världen mitt i en sörja av andra, mindre trevliga nyheter.
Enligt VINKELN-principen så uppfyller ovanstående närhet, lättbegripligt och nytt i och med att det är något som hänt i Sverige, det har hänt nyligen och det är en lättbegriplig nyhet. Man vill säkert också tro att det är icke-normalt, även om grymhet mot djur rapporteras ofta och därmed egentligen är ganska normalt, tyvärr.
Yvonne Undin
Du skriver om Whitney "Vikten däremot kan man väl diskutera, men när det finns ett intresse så måste det väl också finnas en vikt." jag är inte så säker på det, det handlar ju också om utbud, om det är vad som står på första sidan i alla tidningar, med olika uppföljningar, så läser vi det. Jag kommer ofta på mig själv med att sitta på tidningarnas hemsidor och klicka från länk till länk, inte för att det är viktigt, utan just för att det står där, nära till hands. Vad gäller Houstons död är det väl just att hon var elitperson som gör det till en nyhet. Hade anonym person X dött av exakt samma orsak hade det knappast givit upphov till en notis, för händelsen i sig är tragiskt nog inte icke-normal.
SvaraRaderaAngående hundvalparna, så måste jag säga, att jag som är från Kalmar län, läste artikeln och blev just så där lite varm inombords, över att nån tagit hand om dem, och deras kommentar om att svaret skulle vara "nej" om ägaren trädde fram och ville ha dem tillbaka, man fick lite känslan "rätt åt dig". Frågan är ju varför jag blev så engagerad? men det är väl just det här med att djur är försvarslösa, och husdjur helt är utelämnade i människors våld, som gör att man reagerar så starkt. Mvh Lisa Björk
Jag håller inte riktigt med dig i fråga om varför Whitneys död fick så stor medial uppmärksamhet. Jag tror att många kan relatera till henne, inte bara för att hon var en "elitperson" utan även att hon påverkat många genom sin musik och filmer. För hon släppte flertalet album, med låtar som blev stora "hits" under både 80- samt 90-talet och blev med dem mycket folkkär. Vi har även kunnat följa hennes liv, som minst sagt har varit en berg- och dalbana.
SvaraRaderaDet har i många år rapporterats om hennes drogmissbruk och de senaste åren även hennes påstådda drogfrihet. Det är för mig bara "naturligt" att nyheten om att "berättelsen om Whitney" har fått ett slut, får stor uppmärksamhet.
Visst hade Whitney Houston en stor hit på 90-talet - eller vad säger du om Dolly Partons "I will always love you" från filmen Bodyguard med Kevin Costner.(1992)
SvaraRaderaJag är inte heller säker på att hon kommer att bli bortglömd. Redan nu talas det om en film kring hennes liv.
Bortsett från det, din analys är ok men kanske någon tydligare litteraturkoppling skulle inte skada
Gary