Blogg B: Etik i medierna

 Det är en komplicerad fråga som tas upp i programmet Medierna, men samtidigt kan jag väl tycka att den inte är så komplicerad i grund och botten. Det beror väl tyvärr på att vi alla har vår egen uppfattning om rätt och fel, helt utanför den professionella åsikten. Personligen anser jag inte att det är relevant att berätta om misstänktas religiösa och etniska tillhörigheter i något fall. Informationen kring misstänkta bör hållas till ett minimum. Det är inte förrän en dom eller ett erkännande yttrats som det känns som fritt fram att informera allmänheten om detaljer.

I just fallet som tas upp i Medierna kan jag också tycka att man borde iaktta extra försiktighet i och med att de misstänkta inte är myndiga. De är visserligen straffmyndiga och kan straffas om de visar sig ha begått brottet det gäller, men om de skulle vara oskyldiga så är det så många fler som drabbas än bara just de nämnda. Detta kan visserligen gälla alla fall; när man hänger ut någon med namn och information om dennes person så kommer det inte bara att påverka den personen, utan även dennes familj vilken oftast är oskyldig och inte förtjänar den förföljelse det kan innebära, oavsett religiös eller etnisk tillhörighet.
Sedan har vi ju också tvivelsutan det faktum att religion och etnisk tillhörighet ofta tycks vara av större vikt när någon begått ett brott än när någon faktiskt gjort något bra. Detta leder givetvis till främlingskapet i samhället och den vidgade klyftan mellan det reella Sverige och det mångkulturella samhälle som uppgetts av många vara målet.

Det känns också som att kvällspressen i form av exempelvis Aftonbladet och Expressen på något sätt försöker ursäkta sina handlanden i dylika frågor med hjälp av parollen "folket måste få veta". Samtidigt vet alla att många saker de skriver beror snarare på "folket måste vilja veta", det vill säga att de skriver uppseendeväckande saker avsiktligt för att sälja lösnummer. Denna önskan att få sälja lösnummer påverkar även omdömet ganska omfattande.

Ett tydligt exempel på ovanstående är skriverierna efter ett mord på en ung man i Halmstad. Det blåstes då upp enormt att offret i fråga höll på med levande rollspel med vampyrtema. Kvällspressen hade till och med gått så långt att de fotomanipulerat en bild av den klassiska Dracula så att denne liknade offret, samt publicerat denna samman med en bild av offret, hans förnamn och rubriken "Dracula var sista rollen". Offrets rollspelsintresse visade sig givetvis inte ha någonting med hans död att göra, vilket inte heller misstänktes av polisen. Offret hade heller aldrig spelat rollen som Dracula. Denna irrelevanta uppblåsning av offrets intresse ledde till att familjen blev förföljd av journalister under en längre tid och försvårade samt fiktionaliserade offrets död. En sådan behandling av ett mordfall är givetvis förkastligt. Även offer måste skyddas, kanske än mer än misstänkta.

Under rubriken "Spelregler för press, radio och TV" står det följande:
"9. Visa alltid offren för brott och olyckor största möjliga hänsyn. Pröva noga publicering av namn och bild med hänsyn tagen till offren och deras anhöriga."
Utöver att denna punkt kraftigt ignorerades under ovanstående exempel skall jag ta upp ännu ett, något mer aktuellt exempel. Det gäller Utøya. Efter massmordet av ungdomar på den lilla ön så publicerades det givetvis spaltmeter efter spaltmeter, vilket var i sin ordning. Däremot publicerades det även bilder av stränder med utspridda kroppar, vilket knappast kan påstås vara särskilt hänsynsfullt. Från bombdådet som skedde samtidigt fick man se närbilder av en människa med en spik (eller liknande) i huvudet. Det jag verkligen undrar är följande: Är det nödvändigt att publicera så fruktansvärda bilder? Räcker det inte med att brottet i sig var avskyvärt? En annan aspekt är också den att tidningar säljs utan åldersgräns i vanliga affärer, de ligger i väntrum och i kök. Det är lätt för barn att kunna få se dessa fruktansvärda bilder. Visserligen kanske man inte skall skydda barn mot verkligheten för mycket, men det är heller knappast nödvändigt att utsätta dem för dylikt nu när vi trots allt har åldersgränser på våldsamma fiktionella berättelser. Det är väl värre med verkliga dylika?

Avslutningsvis är det sorgligt att namn publiceras på forum och privata bloggar online när det gäller brott, men det är samtidigt ingenting som tidningarna borde ta efter. I stället borde de sätta ett exempel och hålla kvar på regler som respekterar människan som helhet.

Källor: Journalistförbundet, Allmänhetens Pressombudsman, Medierna 2009-01-31, Norén, Lennart, Styckmordet i Halmstad: om min son Marcus (2008)

Yvonne Undin

Blogg A: Nyhetsvärdering

 Jag har valt att skriva om en lite större nyhet och en lite mer lokal sådan, just för att fundera lite över hur inriktningen på tidningarna och rapporteringarna påverkas av dess önskade läsare.


Whitney Houstons död
Sedan den 11:e så har det varit mycket rapporteringar kring Whitney Houstons död och kommande begravning. Det är särskilt intressant i och med att hon beskrivs som en "storstjärna" samtidigt som hon inte varit en särskilt produktiv sådan, och de senaste tio åren har mediarapporterna handlat mer om drogmissbruk och viktspekulationer än hennes egentliga karriär. 2010 hade hon en internationell turné för första gången på väldigt många år och den rapporterades ganska vagt i och med att den floppade rejält. I stället koncentrerade man sig på de bakomliggande orsakerna, eller eventuella sådana, i form av rent och skärt "skvaller" kring missbruk och personliga relationer.
I och med att Whitney Houston inte haft någon riktigt stor "hit" sedan första delen av 80-talet och inte har varit särskilt produktiv egentligen (sex album och fyra filmer på 17 år) så känns det ju också som om den här nyheten bekräftar det alla redan vet; att en artist är värd mer död än levande. I vissa sådana fall, där kändisar blivit mer kända som döda, så har det ju haft med att göra att de gått bort tragiskt i blomman av sin karriär, medan i Whitney Houstons fall så var det snarare efter att karriären stagnerat och falnat. Därmed kommer hennes död inte att göra henne odödlig på samma sätt som exempelvis James Dean eller Kurt Cobain, utan efter begravningen kommer det med all trolighet att blåsa förbi och bara läggas till historien.
Jag funderar även på om det har med en viss snöbollseffekt att göra. Om en tidning blåser upp en nyhet så hakar andra på och intresset från publiken ökar i och med storleken på mediaövervakningen av händelsen.

Enligt Björn Hägers bok Reporter och de sju faktorer han anser viktigast vid nyhetsvärdering och som han kallar VINKELN (Vikt, icke-normalt, närhet, konflikt, elitpersoner, lättbegripligt, nytt) så uppfyller ovanstående i alla fall elitperson, nytt och kanske även icke-normalt i och med att Whitney Houston inte dog av hög ålder utan annan orsak. Lättbegripligt är det absolut och en viss närhet känner vi ju av någon anledning med våra kändisar, kanske för att vi fått ta del av deras privatliv såväl som karriär genom media under de år de synts i rampljuset. Vikten däremot kan man väl diskutera, men när det finns ett intresse så måste det väl också finnas en vikt.

Hundvalpar dumpades i soporna
Det handlar om att sju hundvalpar hade dumpats i en container i Färjestaden och hittades av en tjej som körde dem till djursjukhuset. Först trodde jag att det här endast skulle vara en lokal nyhet som man kunde läsa om i Östran och Barometern, men efter lite undersökningar så såg jag att det faktiskt nämnt över hela landet, från SvD till DN till Norrbottenskuriren. Det är intressant i och med att det egentligen inte är någon stor eller livsomvälvande sak som skett. Det är ingen nyhet att djur far illa och inte heller är det något som påverkar människor rent krasst i hela Sverige. De som bor i närheten är givetvis intresserade av vad som händer i deras närområde, plus att de faktiskt kan hjälpa till att påverka om sådana här saker händer. De kan exempelvis anmäla sig som intresserade överlåtningsfamiljer till hundarna eller skänka en slant till lokala djurhem för att känna sig delaktiga i en förbättring av sin närmiljö.
Själva värdet i den här nyheten torde med andra ord ligga i något helt annat, det faktum att djur är något som påverkar människor. Djur och barn ligger ofta människor varmt om hjärtat och därmed blir ju djurbarn som blivit illa behandlade och som nu får ett bättre liv till något som det känns trevligt att både skriva och läsa om. Det ger lite hopp om världen mitt i en sörja av andra, mindre trevliga nyheter.

Enligt VINKELN-principen så uppfyller ovanstående närhet, lättbegripligt och nytt i och med att det är något som hänt i Sverige, det har hänt nyligen och det är en lättbegriplig nyhet. Man vill säkert också tro att det är icke-normalt, även om grymhet mot djur rapporteras ofta och därmed egentligen är ganska normalt, tyvärr.

Yvonne Undin

Inledningsvis

Den här bloggen är tänkt att användas till distanskursen i journalistik som jag läser via Karlstads Universitet under våren. Välkommen, du som hittat hit.

Yvonne Undin